Hemlösa katter behöver mer än mat
Många ringer Göteborgs Katthjälp för att de vill ha hjälp med kattungarna som födds varje år hos de hemlösa katter de matar året runt. Tyvärr har en del personer inte för avsikt att hjälpa kattmamman (och pappan) till ett bättre liv.
Man måste tänka långsiktigt när man matar en flock katter. Hur stort ansvar vill jag ha för dessa? Vad vill jag att matandet skall resultera i?
Det är jättebra att man matar en hemlös katt om man under tiden försöker att hitta en lösning. Det är ett bra sätt att hålla katten i närheten tills den t ex får plats på ett katthem, eller fångas in för kastrering när det gäller förvildade katter. Har man inte för avsikt att hjälpa katten vidare till ett ordnad liv ska man avstå från att mata katten.
Man kan inte sluta mata när man en gång har börjat!
Vi säger inte att du som håller på att mata hemlösa katter ska sluta med det! Genom att mata katterna har man påtagit sig tillsynsansvaret för dem. Med tillsyn menas inte att enbart mata katterna utan även att se till att de får god omvårdnad, se till att de kommer under veterinär behandling om så behövs m.m. Man påtar sig ett väldigt stort ansvar med skyldigheter, vilket kan leda till straffansvar om katterna missköts. Att sluta nu är brottsligt, man utsätter katterna medveten för lidandet.
Vad vi vill säga är:
Tänk på konsekvenserna och ansvaret du tar på dig! Om du verkligen vill hjälpa till: kastrera, vaccinera och hitta hem till katten. När det gäller förvildade katter: kastrera dem, ser till att de har tillgång till en isolerad katthus och att de dagligen får mat och tillsyn. Du hjälper själva katten och förebygger att fler kommer att ha det svårt.
Några kommentarer vi får höra dagligen:
"Katten är inte min, jag bara matar den"
"Det började med en och så blev dem bara fler"
"Jag har matat en hemlös katt i ett halvt år och jag flyttar imorgon"
"Jag har tagit in en hemlös katt men min man är allergisk, om ni inte ta emot katten slänger jag ut den"
"Det är synd om katten om man kastrerar den".
Den som först tar hand om en hemlös katt förvärvar äganderätt till katten på samma sätt som man gör när man plockar åt sig en tidning som ligger slängd och använd i en tågkupé. Det innebär att du äger katten och således är ansvarig för den!
Miranda Oude Tanke är ordförande i Göteborgs Katthjälp och har 2 timmars telefontider, alla arbetsdagar. "Jag börjar bli trött på dem som tror att de är så himla snälla när de bara matar hemlösa katter hur länge som helst, utan att ha för avsikt att ordna det för dom".
"En exempel är en kvinna som ringde och berättade att hon hade matad en katt ("den kommer tillbaks hela tiden...."), och att katten hade varit elak mot hennes egen katt. Hon tyckte inte det var roligt längre och skulle sluta mata den om vi inte tog emot katten omgående.
Och så finns det många, många fler som gör likadant när de tröttnar."
Text: Miranda Oude Tanke, Göteborgs Katthjälp
Foto: Lena (katterna på bilderna kommer från Meros Camping)
Artikeln kommer från Hittekatter i fokus.
5 kommentarer:
Hej Piapuma . Ja det är en sorg att så många katter (även andra djur) får fara så illa som de gör. Just det som du skriver o här ett ett dilemma det med. Folk matar och struntar sen i dem. jag hörde en sång som en tjej skrivit om en sommarkatt det var så sorgligt så jag grät faktiskt rakt av bara och det är precis så det är med dem.ibland blir Filifjonkan väldigt arg på människorna.
Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the Monitor de LCD, I hope you enjoy. The address is http://monitor-de-lcd.blogspot.com. A hug.
Bra upplysning om att inte mata vildkatterna, men jag vet hur svårt det är att låta bli. Min katt Sotis flyttade in i vår carport en kall vinter för skydd mot kylan. Jag hade inte märkt det utan det var min granne som sa att jag hade fått tillökning i familjen. Vi hade redan en katt, men Sotis flyttade så småningom in vårt hus också. Katterna gick inte så bra ihop, men stod ut med varandra i 5 år, då gick min första katt bort av ålder och Sotis bor fortfarande kvar hos oss. Vi trivs tillsammans.
Hälsningar Berit i Järfälla
lasa hela bloggen, ganska bra
maste kolla:)
Skicka en kommentar