söndag 20 september 2009

lång tid



Det har gått lång tid sen senaste inlägget men det har också varit mycket som har hänt. Vi alla bor kvar och jag (matte) har fått anställning sen den 1 juni vilket är underbart. Arbetet med katterna och att göra leksaker fortgår om inte nästan i större utsträckning.

Vad katterna gör? Ja de busar och leker för fullt. Thindra är som vanligt mattes flicka och sover vid mitt huvud om nätterna. Billy, ja han är fortfarande kvar sover vid mina fötter och Tudor har sin älsklingsplats i en Bumbisbädd. där ligger han jämt.

Vad gäller Billy så är han numera en del av vår lilla lakritsfamilj. Han får stanna och är betald och allt. Har inte hjärta att rycka bort honom från tryggheten här hemma. han är så otroligt go mot mig men gömmer sig under sängen så fort det kommer någon. Så numera är han halvbror med Tudor som vi säger här hemma och de är så goa mot varann. De sover pussar och leker med varann och så kan ingen av de två jama ha ha.

måndag 5 januari 2009


Idag har det varit riktigt kallt ute, halt på vägarna också så folk har få tagit det riktigt lungt. Själv så känns det som om jag har en begynnande förkylning på g. Lite irriterad i halsen och täppt i snoken så jag har tagit det lungt oc varit inne. Mest virkat Pussy punkare hela dagen.

Dörren till toaletten är numera het öppen och jag har tagit bort kompostgallret. Igår smet lille Billy mellan gallret och tog en tripp i lägenheten, noga övervakad att två lakritskolor. Det var läbbigt minsann. Idag så har han legat inne i sitt hus och känner sig trygg därinne.

Igår hade han haft lite blod i avföringen så jag blev lite orolig men idag var det helt ok, däremot funderar jag på om det kan vara mask. Det ser ut som när Tudor kom till mig. Kollade bajset idag och är osäker, möjligtsvis att det var några döda små smala spolmaska men ska kolla även nästa gång för då ska han få profender som jag har här hemma.

Han är så söt Billy och när han ligger ifamnen och man gosar med honom så börjar han dregla, pussar tycker han om att ge med så visst är han go.

Thindra har börjat spy lite igen vilket hon även gjorde när Tudor kom. Hon har ju en förmåga att stressa upp sig själv och bli exalterad men det brukar inte hålla i sig så länge som tur är.


söndag 4 januari 2009


Nu har Billy varit här i ett dygn och han gör enorma framsteg. Men tillsammans med framsteg gör även jag fler och fler upptäckter på honom. Lille Bily Boy är nämligen en knäkatt. Han kryper upp i knär när man klappar på det och lägger sig spinnande tillrätta, buffar på min mun och pussar. Mjölktrampar och nafsar lite lätt när man kelar med honom. Med denna upptäckten så blir man ju mer och mer säker på att denna grabb en gång haft ett hem, ett knä att ligga i, någon som kliat honom under hakan. Men av någon anledning så var han inte längre välkommen, kanske blev han könsmogen och de inte ville kastera eller så var det något annat som gjorde att de kastade ut honom.

Jag har endast än så länge sett en tand som saknas, vet inte hur många som de var tvungna att ta bort. Men högra hörntanden (den stora) är borta och han har en tendens att ofta räcka ut tungan som är så sött. Sen idag märkte jag även att hans svanstipp är troligen bruten en gång i tiden och har läkt snett. Det är de sista ca 2 cm som är vinklade snett. Imorse hörde jag honom hosta lite så troligen fick han lite dragigt när han kom igår, det var ju minus ute. Men sen har jag inte hört något.


lördag 3 januari 2009

Centrumkatten Billy


Idag har den misshandlade katten Billy kommit till oss. Han kommer från Ronneby där han levde som hemlös mitt i centrum. Där blev han också misshandlad och sparkad. Billy är en helsvart liten misse som är lite rädd men det går att klia honom bakom öronen och under hakan lite.

Han var jätteduktig hela resan upp och väl installerad i mitt badrum så tog det inte lång stund förrän han lagt en korv i lådan och ätit av maten.

Tudor är intreserad men bryr sig inte mycket mer om Billy. Thindra har visat sin fräsiga sida men ändå inte lika sur som när Tudor kom till oss. Då sov hon inte hos mig på 2 dagar. Idag har hon i alla fall sovit med mig i soffan och gosat.

Hur länge Billy stannar hos oss återstår. Först ska han känna trygghet och åter igen lita på människor och kunna röra sig fritt, sen ska rätt hem hittas.

Billy är en KKS katt och vill ni hjälpa katter som Billy gå in på www.kks.nu och ge ett bidrag eller kanske hitta en katt som skulle passa hos er.

fredag 19 december 2008


Tudor har fått present från Lillan;)

söndag 19 oktober 2008

Tudor

Måste ju bara visa Tudor när han jamar:))

video

onsdag 24 september 2008



Tankar från en djurhemskatt

Nog är det ganska skönt ändå, då jag ligger här på en mjuk och varm filt.
Jag sträcker ut mig till full längd och gäspar så stort jag kan. Solen letar sig fram genom fönstret och det verkar vara morgon. Det kommer någon, bäst att inta position.
- Morr´n på er mina gullungar, säger en vänlig röst.
Okey är först fram till människan, som vanligt. Han tjusar och stryker sig kring hennes ben, Musse skriker i högan sky och Smokey kikar blygt fram under bordet.


Mat på gång, mums. Det är ett fasligt liv innan alla har fått varsin tallrik. Mig kommer människan in till sist.
- Hej lilla vännen, säger hon med en viskning.
Jag trycker mig mot väggen och lägger av ett högljutt väääääs. Mina dygn ute i det fria har gjort mig tuff. Jag kan alla knep när det gäller att försvara mig.
-Så ja, så ja, du behöver inte vara rädd.
Hon lyfter försiktigt på handen och håller den en liten bit framför min nos och blinkar med ögonen. Jag blir ställld, vad ska jag göra? Jag viker ner mina öron och ger henne min ängsligaste blick.
-Såja, såja, det är inte farligt, jag vill bara klappa dig på huvudet.
- Fräääs!
- Okej, jag ska låta dig vara. Jag sätter mig här på golvet en stund, jag ska inte röra dig.


Hon sjunker ner och sätter sig vid hyllan där jag ligger. Jag ligger stel som en pinne och vågar inte röra mig, knappt andas. Medan hon sitter där på golvet, pratar hon med mig. Talar om att jag är snäll och duktig och att det inte finns något här som är farligt. Det har hon gjort varje dag sedan jag kom hit. Mina ögon rör sig i sidled. Noterar att Malte och Sverker sitter utanför min nätdörr och ser avundsjuka ut. Usch, jag kan inte förstå att de vågar närma sig människan. Hon verkar ju
visserligen snäll men hur ska jag kunna lita på det efter allt som har hänt? Jag kommer aldrig kunna lita på en människa mer. Efter en stund reser sig människan och säger att vi ses senare.


Puh, nu kan jag slappna av. När hon har gått kommer Zeb och sätter sig utanför min bur och tittar på mig med stora ögon. Honom känner jag sedan tidigare. Han har jagat i samma revir fast med rimligt avstånd mellan oss. Vi har slagits vid ett antal tillfällen, men nu när jag ser honom känner jag ingen anledning att bråka. På samma vis känner jag för de andra som bor här. Alla har sin egen tragiska historia att berätta och vi har alla blivit lämnade åt vårt öde. Jag ger Putte en sorgsen blick. Han hittades visst halvt ihjälslagen i en snödriva, därför går han lite vingligt och har fladdrig blick. Men har verkar så glad ändå, ingen är så levnadsglad som Putte.


Jag har mycket tid över till att tänka nu när jag ligger här i min bur. På min familj till exempel. Vart tog de vägen? Det känns så avlägset men ändå så nära inpå. Jag får en klump i bröstet när jag tänker tillbaka. Jag älskade dem så mycket, men mina känslor var tydligen inte besvarade. Tänk när barnen gosade med mig och vi lekte och hade skoj.... ända tills en kväll när jag hade varit ute på min långa runda och satte mig på trappen för att bli insläppt. Det var mörkt i fönstret på andra
våningen där jag bodde. Jag klättrade upp i trädet för att invänta mina människor.
Minuter blev till timmar och till slut var jag så hungrig och frusen. Vart var min familj? Jag prövade att ropa men ingen hörde mig. Jag ropade om och om igen. Plötsligt öppnades ett fönster och en människa tittade ut och skrek!
- Håll käften kattkräk, här har du inget att göra. Din familj har flyttat så försvinn härifrån!
Det kunde inte vara sant....inte skulle min familj flytta ifrån mig....? De kommer säkert tillbaka.


Jag vet inte hur länge jag har varit ute på drift men det är ett par vintrar. Emellanåt gick det flera dagar innan jag kom åt någon mat. Ibland hade jag tur och kunde hitta en liten korvbit i en soptunna eller bröd och fågelmat som någon kastat ut.
Jag ryser när jag tänker på vintrarna då det snöade så att jag till slut inte kunde ta mig ut från mitt krypin. Gjorde jag det skulle jag förmodligen inte ta mig in igen. Då gällde det att hitta en en bil där man kunde ta sig in i motorutrymmet och hoppas på att motorn fortfarande var varm. Förra vintern frös jag så om mina öron och det gjorde så ont. Till slut trillade halva öronen av, så jag är nog inte så vacker längre.
Allra värst har det varit när människor har jagat bort mig. I början försökte jag söka mig till dem för att få hjälp men de flesta kastade saker efter mig och skrek elaka ord. En gång bussades en stor hund efter mig, men det blev mest synd om hunden.
Efter en tid vågade jag bara smyga mig ut när det blev mörkt av rädsla för allt ont. Jag var ständigt på min vakt och hoppade in vid närmsta buske vid minsta lilla ljud.
Det var när en människa en kväll råkade få syn på mig när jag satt och tuggad på en frusen pizzabit som det blev ändring. Hon kom tillbaka samma tid varje kväll och hade med sig riktig mat. Hon sa några vänliga ord innan hon försvann. Jag vågade aldrig visa mig så länge hon var kvar utan smög mig fram långt efter att hon gått, men en kväll blev jag överlistad. Människan hade gillrat en fälla åt mig och plötsligt satt jag i en stor bur och kunde inte komma ut.


Det var på den vägen jag hamnade här. Jag har varit här i tre veckor nu och jag börjar i alla fall att känna mig lite utvilad. Min rygg värker efter en smäll av en bil men det har blivit bättre sedan jag fått vila. Ofta kommer människan hit som fångade in mig. Då känner jag mig lite tryggare för jag tror inte att hon vill mig illa eftersom hon matat mig i ur och skur. Ibland kommer det människor hit och klappar katterna och ger oss godsaker. Igår kom det en tant på besök. Alpha hoppade upp i
hennes knä direkt och sedan fick hon följa med tanten hem. Att Alpha vågade...

-Kniiir.
Dörren öppnades igen. Det har blivit mörkt ute och människan är tillbaka. I ena handen bär hon en bur och in den sitter det en litenkattflicka. Människan öppnar buren bredvid min och lyfter ur kattungen. Oj, vilken liten krake. Hennes smala ben bär henne inte, så kraftlös är hon. Människan försvinner en stund och kommer tillbaka med en filt och varm välling. Hon lindar försiktigt in kattflickan i filten och sätter sig på golvet med henne i knät. Hon matas med vällingen medan människan pratar
lugnande med henne. Jag somnar av kattungens kurrande och vaknar inte förrän det är ljust ute.
Jag minns genast kattflickan i buren bredvid och vänder mig om för att säga godmorgon... men buren är tom. Konstigt, tänker jag medan en olustig känsla dyker upp inom mig. I samma veva öppnas dörren och människan kommer in.
- Mina gullungar, säger hon med en svag och trött röst, inte lika munter som hon brukar låta. Jag lyfter lite på blicken så att jag kan kika över burkanten, hon ser ledsen ut. Hon sätter sig på en stol och genast hopps Sven upp i hennes knä. Jag ser tårar börjar rinna ner för hennes kind, och Sven är snabbt där och tvättar hennes ögon för att visa att han förstår. Okey, som är en intelligent katt, men som har svårt att visa känslor, hoppar upp och börjar dra i hennes hårsnodd. Det är hans sätt
att visa att han bryr sig. Vi förstår alla vad som hänt under natten.
- Hon slapp i alla fall vara ensam mot slutet, viskar människan medan hon smeker Sven över ryggen. Till slut reser hon sig och går mot min bur. Nu eller aldrig tänker jag, och tittar henne rakt i ögonen, medan hon blinkar åt mig. Med samma lugnande ord som alltid går hon emot mig och sträcker fram sin hand. Jag ligger blickstilla, jag ser handen närma sig och jag håller andan medan jag blundar. Plötsligt känner jag hennes fingrar klia mig försiktigt på huvudet. Jag glömmer tid och rum och reser mig för att hon ska komma åt att klia hårdare. Vilken känsla! Minnen från förr dyker upp och jag känner mig trygg igen.

Det ska visst komma fler männskor och hälsa på oss idag. Kanske väljer någon av mina hemlösa kattkompisar att följa med dem hem? Det kommer kanske dröja innnan jag törs lita på människor igen, men en dag kommer säkert jag ocskå att få ett nytt hem. Ett hem hos en familj som bryr sig och som aldrig någonsin skulle kunna överge mig igen.
...och jag skulle vara dem evigt tacksamma att de valde just mig....

Skrivet av Fiona


Ett stort tack till Fiona som delade med sig av sina erfarenheter med skygga, hemlösa katter med denna berättelse. En underbar berättelse helt enkelt. Tack

torsdag 18 september 2008

"Saras hundralapp"


KKS har sedan starten hjälpt många, framför allt hemlösa och nödställda, katter till ett bra och värdigt liv. Många har varit sjuka eller skadade vid intag men vi har ändå ansett att de haft rätt att få erforderlig veterinärvård. Det förekommer förstås också att katterna insjuknar efter att de tagits in. Veterinärkostnaderna har skjutit i höjden och vi som arbetar idéellt inom föreningen sliter nästan dygnet runt för att få in pengar till att betala veterinärräkningarna. Men det har inte räckt så nu går vi ut med en vädjan om hjälp att helt eller delvis kunna betala veterinärerna.

En av våra skribenter i KKS:s gästbok, Sara Johansson, kom på en lysande idé, nämligen den att om 5 000 personer skänker en hundralapp var så kommer skulderna att kunna betalas. 100 kronor är inte en så stor summa för de flesta och blir det inte 5 000 personer som skänker så kommer vi ändå en bit på väg. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Ett mycket stort tack från hjärtat till Sara och alla andra som skänker en hundring till förmån för våra allra minsta utsatta och försvarslösa små vänner.

Sätt in din gåva på KKS Plusgiro 138 39 84-0. Märk inbetalningen "Saras hundralapp" så kan vi redovisa inkomna gåvor på denna sida.

KKS tackar för gåvorna som kommit in!
Vi kommer att meddela, efterhand som pengarna kommer in, vilka fakturor som betalas.

Totalt antal gåvor den 15/9-08: 93 st. KKS hoppas snart kunna betala en av de gamla fakturorna.

lördag 6 september 2008

Hittekattens dag

Hittekattens Dag den 7:e september

Hittekattens dag firas första söndagen i september. Det är en ganska ny tradition som nu äger rum för fjärde gången. Dagen när alla hittekatter och katthem får stå i centrum. I år infaller Hittekattens Dag den 7:e september. Flera katthem har öppet hus på Hittekattens Dag, det är också lämpligt att göra en egen liten insats för de hemlösa katterna just den här dagen. Om inte annat tända ett ljus och skänka alla hemlösa kissar en extra tanke.

'Hittekattens Dag' var en idé som började ta form våren 2005 i webbgruppen Kattgruppen. Först vara det tänkt som en dag när alla hittekatter skulle få en födelsedag. Idén utvecklades efter lite diskussioner på andra forum. Det kom kloka förslag om att det skulle kunna bli en dag när alla katthem och hittekatter får stå i centrum. En dag som får en plats i almenackan och där vi alla hjälps åt att slå ett slag för huskattens ställning. Med tiden skulle det ju faktiskt kunna bli något riktigt stort av det.

Grafik: Jenna-Gun

Grafik: Jenna-Gun



Vi hade lite olika förslag om vilken dag som skulle vara lämplig. Efter att frågan varit uppe ytterligare en gång för diskussion fastnade vi för första söndagen i september.

Nu försöker vi hålla den här diskussionen vid liv för att fylla Hittekattens Dag med innehåll. Alla ideer är välkomna!!!

Första Hittekattens Dag ägde rum söndagen den 4:e september 2005. Men denna första upplaga av Hittekattens dag hann inte få så mycket innehåll utan blev mera ett startskott inför det framtida arbetet. Andra och tredje gången hade flera katthem öppet hus och det började hända lite olika saker. Nu är det dags för 4:e upplagan av Hittekattens Dag som 2008 äger rum den 7:e september.

På Hittekattens dag 2006 hade Göteborgs Katthjälp öppet hus. På bilden har en kattkoloni i Göteborg fått mat genom Göteborgs Katthjälp.

Var med och forma Hittekattens Dag! Välkommen att lämna förslag och ideer för innehåll!

Ska du eller din förening göra något särskilt på Hittekattens dag? Berätta om detta i diskussionstråden nedan. Hur tänker du fira din/dina egna hittekatter?

Här kommer några förslag på vad du kan göra på eller inför Hittekattens Dag:

  • Skänk pengar till ett katthem.
  • Skriva en insändare till din lokala tidning om vikten av kastrering och ID-märkning.
  • Sätt upp lappar från kattstatuskampanjen i din omgivning: Kattstatus för ett bättre kattliv (Skrivs ut via länken).
  • Beställ tid för kastrering och ID-märkning av dina egna katter så snart som möjligt (om du har okasterade/omärkta huskatter).
  • Inventera din omgivning vad gäller hemlösa katter.
  • Tänd ett ljus för alla hemlösa katter.

//Lena

Artikeln kommer från Lena, sajtvärd på hittekatter i fokus.

torsdag 17 juli 2008

Hittekatten MISSE - insamling!

Örebro Katthem har fått in en hittekatt som behöver er hjälp. Det är Misse, som var okastrerad när han dök upp hos min granne.

Han behöver en tandoperation (alla fyra hörntänderna måste bort pga blottad pulpa) och det kostar mycket pengar - pengar som inte Örebro Katthem har.

Misses öde finns att läsa HÄRLänken öppnas i nytt fönster.

Hittills har Misses vård kostat 1340kr, förutom det "vanliga" - kastrering, id-märkning och vaccinering.

Sätt in din värdefulla gåva på Örebro Katthems postgirokonto

28 88 67-5 och märk det med "Misse".



Se så pigga ögon han har! :)

Här ser man Misses båda framben framifrån, det högra är det som varit brutet en gång i tiden och sedan fått självläka. Man ser att själva tassen pekar en aning utåt. Det är inget han lider av enligt veterinären.

Kopierat från hittekatter

fredag 2 maj 2008

Nytt


Här har vi haft fullt upp. Matte har jobbat och jobbat. En massa skyltar har gjorts bl.a till en utställning i Malmö där KKs sulle stå och sälja. Sen skickade vi en massa till Ronneby där de skule stå i Brunnsparken och sälja skyltar och leksaker m.m. Jag har haft hand om övervakningen av skrivaren och det är en mycket viktig uppgift.
Matte har virkat en ny familjemedlem till punkarfamiljen också. Hon heter Pussy Punkare och är en 8-armad bläckfisk. Mycket fräck. Finns endast i ett exemplar men kommer säkert fler om jag känner matte rätt:))
Hoppas ni alla har det bra och tänk på katterna därute i landet, snart är det ju semestertider också:(

Nospuss och tasskram på er.

söndag 6 april 2008

Hemlösa katter behöver mer än mat.

Hemlösa katter behöver mer än mat

Att mata hemlösa katter är inte alltid den välgärning det kan tyckas vara. Inte om du bara matar dem utan att ha för avsikt att hitta en helhets lösning för katterna. Börja aldrig mata hemlösa katter om du inte tänker hjälpa katterna till ett bättre liv! Har du väl börjat mata dem har du tagit på dig ett ansvar som du inte kan smita ifrån.

Många ringer Göteborgs Katthjälp för att de vill ha hjälp med kattungarna som födds varje år hos de hemlösa katter de matar året runt. Tyvärr har en del personer inte för avsikt att hjälpa kattmamman (och pappan) till ett bättre liv.

Meros katter foto: Lena

Man måste tänka långsiktigt när man matar en flock katter. Hur stort ansvar vill jag ha för dessa? Vad vill jag att matandet skall resultera i?

Det är jättebra att man matar en hemlös katt om man under tiden försöker att hitta en lösning. Det är ett bra sätt att hålla katten i närheten tills den t ex får plats på ett katthem, eller fångas in för kastrering när det gäller förvildade katter. Har man inte för avsikt att hjälpa katten vidare till ett ordnad liv ska man avstå från att mata katten.

Hungrig ungkatt på Meros Foto: Lena
Genom att enbart mata hemlösa katter gör man bara saken värre: du hjälper dem att överleva så att dem kan föröka sig, med resultat att ännu fler kommer att ha det svårt eller tom svälter och fryser ihjäl.

Man kan inte sluta mata när man en gång har börjat!
Vi säger inte att du som håller på att mata hemlösa katter ska sluta med det! Genom att mata katterna har man påtagit sig tillsynsansvaret för dem. Med tillsyn menas inte att enbart mata katterna utan även att se till att de får god omvårdnad, se till att de kommer under veterinär behandling om så behövs m.m. Man påtar sig ett väldigt stort ansvar med skyldigheter, vilket kan leda till straffansvar om katterna missköts. Att sluta nu är brottsligt, man utsätter katterna medveten för lidandet.

Vad vi vill säga är:
Tänk på konsekvenserna och ansvaret du tar på dig! Om du verkligen vill hjälpa till: kastrera, vaccinera och hitta hem till katten. När det gäller förvildade katter: kastrera dem, ser till att de har tillgång till en isolerad katthus och att de dagligen får mat och tillsyn. Du hjälper själva katten och förebygger att fler kommer att ha det svårt.

Några kommentarer vi får höra dagligen:

"Katten är inte min, jag bara matar den"

"Det började med en och så blev dem bara fler"

"Jag har matat en hemlös katt i ett halvt år och jag flyttar imorgon"

"Jag har tagit in en hemlös katt men min man är allergisk, om ni inte ta emot katten slänger jag ut den"

"Det är synd om katten om man kastrerar den".

Matgästerna samlas på Meros Foto:Lena
Den som först tar hand om en hemlös katt förvärvar äganderätt till katten på samma sätt som man gör när man plockar åt sig en tidning som ligger slängd och använd i en tågkupé. Det innebär att du äger katten och således är ansvarig för den!

Miranda Oude Tanke är ordförande i Göteborgs Katthjälp och har 2 timmars telefontider, alla arbetsdagar. "Jag börjar bli trött på dem som tror att de är så himla snälla när de bara matar hemlösa katter hur länge som helst, utan att ha för avsikt att ordna det för dom".

Dubbla talanger Foto:Lena

"En exempel är en kvinna som ringde och berättade att hon hade matad en katt ("den kommer tillbaks hela tiden...."), och att katten hade varit elak mot hennes egen katt. Hon tyckte inte det var roligt längre och skulle sluta mata den om vi inte tog emot katten omgående.

Foto: Lena
En annan exempel är en familj som hade matat en katthona i flera år. Katten födde en eller två kullar ungar varje år under deras balkong. Familjen lämnande in varje kull till Djurens Vänner för avlivning. Nu "orkade" de inte längre mata katten och ordnade det så att hon inte längre kunde komma under balkongen....

Och så finns det många, många fler som gör likadant när de tröttnar."

Text: Miranda Oude Tanke, Göteborgs Katthjälp

Foto: Lena (katterna på bilderna kommer från Meros Camping)

Artikeln kommer från Hittekatter i fokus.

onsdag 2 april 2008

Den senaste.


Ja den senaste sylten jag gjort finns nu på tradera till försäljning. Katterna på bilden är före detta stödhemsatterna My och Mozart som idag har permanent hem. Visst är de söta:))

söndag 30 mars 2008

Kattbladet

Jag måste även få göra lite reklam för Kattbladet. Kattbladet är en tidning som du får hem i din mail och är än så länge gratis. Där kan man skicka in om sin katt fyller år, någon som gått bort eller skicka in roliga bilder på sin katt/katter. Men även se andras bilder. Man får läsa artiklar och intrevjuer, om undersökningar och tester.
Själv fick jag för ett par dagar sedan mitt första Kattbladet och blev mycket imponerad över det arbete som lagts ner på det och med i det var ju min Thindra som fyllde 2 år den 25:e.
Kattbladet kan du gå in och beställa på Mossemarken´s sida. Ett stort tack till Sofia för det arbete som hon gör.

Nu börjar ju kattkull efter kattkull dyka upp lite var stans och hur många är det inte som blir sugna på att ta hem en liten lurvig trollunge? Men det finns givetvis en hel del att täna på, en kattunge behöver stimulans, trygghet och ska givetvis inte lämnas ensam hela dagar. En kattunge ska också var mogen att lämna sin mamma vilket den oftast r vid 12 v ålder. Här kommr ni nu att få läsa varför det är så viktigt med att katten är just 12 v när den flyttar.

Varför bör kattungarna vara minst 12 veckor?
KKS får många frågor från kattungeintressenter om varför kattungarna måste vara minst 12 veckor innan de skiljs från sin mamma och sina syskon. Ofta brukar man ju kunna få hem kattungar vid 8-10 veckors ålder menar många. Därför sammanställer vi här lite information vi samlat på oss genom åren, både genom våra egna erfarenheter samt fakta från veterinärer, uppfödare, böcker och andra källor.

Även Sverak (Sveriges Kattklubbars Riksförbund) har regler om att kattungar inte får säljas före 12 veckors ålder.

Kan bli stora konsekvenser av att skiljas för tidigt
Alltför många människor skiljer kattungarna från sin mamma när de är på tok för unga. Detta sker ofta pga. okunskap. Man tror att ungen är utstött, att mamman är trött på den och att man gör alla en tjänst genom att låta ungen flytta till sitt nya hem tidigt. Många människor som tagit hem kattungen för tidigt, kanske redan vid 7-8 veckor, säger ofta att "åh, det går så bra så, han äter och är rumsren så det är inga problem att ta dem tidigare än 12 veckor". Men tyvärr är det så att konsekvenserna kan komma långt senare, ofta vid könsmognaden. ägaren sätter då inte problemen i samband med att kattungen tagits för tidigt från mamman. Problemen som kan uppstå kan vara såväl fysiska som psykiska.

Fysiska problem som kan uppstå
Om man tar en kattunge från mamman för tidigt, kanske redan vid 7-8 veckors ålder, så är risken stor att den får ett flertal problem. När de är så små får de ofta problem med magen. Avvänjningen från modersmjölk och övergången till fast föda går för snabbt, matsmältningen störs och kattungen får diarré. När de är så små blir de fort uttorkade och tappar vikt när de får diarré, får man inte snabbt ordning på detta kan diarrén bli kronisk (och katten kan i värsta fall dö). Katten riskerar att hela sitt liv ha känslig mage och därmed vara i behov av specialfoder som man köper från veterinären. Avvänjning ska gå successivt, det är en hel process som tar flera veckor. Ofta missar ägaren stora delar av processen, man uppfattar att mamman inte diar sina små mer och att ungen nu är redo att äta enbart fast föda. Visst diar mamman sina små, men inte lika ofta.

Även immunförsvaret påverkas. Katten blir ofta mycket känsligare för infektioner och sjukdomar, immunförsvaret utvecklas som mest mellan 8-12 veckor. Det är mycket som händer i kroppen vid denna tid, den stress och omställning som en flytt innebär kan störa immunförsvarets utveckling.

Psykiska problem som kan uppstå
En annan viktig del i uppväxten är att ungarna får lära sig hantera frustrationen när mamman nekar dem att få di. Under denna process ser man ofta att mamman inte tillåter ungen att dia, ungen blir frustrerad och tjurig och börjar bråka. Mamman kan då bli ordentligt bestämd mot den och man ser ofta mamman bita ungen i nacken eller halsen och trycka ner den skrikande ungen mot golvet. Det kan se hårt och förfärligt elakt ut och man kan luras att tro att mamman är trött på sin unge och stöter bort den av elakhet. Men detta ingår i uppfostran, mamman lär ungen att hantera frustration och förnekelse. Ungar som missar detta kan få aggressiva beteenden senare, de har inte lärt sig hantera nederlag och att inte alltid få som de vill. ägarna missuppfattar tyvärr ofta denna situation. De tror att mamman är trött på sina ungar och inte vill låta dem dia henne mer. De tror de gör mamman en tjänst genom att låta ungarna flytta i det stadiet när det egentligen är viktigt att ungarna får uppleva även detta led i uppfostran. Nyanserna är många i avvänjningsprocessen och människorna ser inte alla detaljer, men de är mycket viktiga ur kattens synvinkel.

Det handlar inte bara om mat
Avvänjningen handlar inte enbart om att övergå till fast föda, det handlar lika mycket om den psykiska omställningen från baby till liten kattunge. Kattungar tittar misstänksamt på kattmat de inte ätit förut och söker stöd och bekräftelse hos mamma och syskon, äter de så börjar även ungen att äta. Gruppgemenskap är viktigt, man lär sig genom att se hur andra gör. Ungarna får stor trygghetskänsla av att vara tillsammans med mamman och syskonen. Ungarna leker och brottas och busar runt, de har kul tillsammans och man kan se stora skillnader på kattungar som leker tillsammans vid 9 veckors ålder och samma kull vid 12 veckor. Leken förändras till att vid 12 veckor handla mer om "vuxensaker" som till exempel möte med nya katter, slagsmål, att kunna hävda sig och utveckla en tro på sig själv, osv. De lär sig utveckla nyanser i kroppsspråket och övar på syskonen. Kattungar som missar detta har senare i livet svårt att läsa av andra katter, de har svårt att komma överens och att fullt ut uppskatta kamratskap med en artfrände.

Problemen kan komma senare i livet
Ibland verkar det som att allt går smidigt och utan problem med kattungen man tagit för tidigt. De växer som de ska, de har bra mage utan diarré, de är rumsrena, de verkar glada och nöjda och allt verkar vara frid och fröjd. Men sedan plötsligt vid könsmognad förändras katten. Hormonerna börjar rusa i kroppen och de kan bli lynniga, osäkra och ibland aggressiva. De saknar mental stabil grund att stå på, de har inte fått med sig grundtryggheten. Dessa katter har svårt att hantera alla nya känslor och blir otrygga, de vet inte hur de ska bete sig i vissa lägen, de saknar självkännedom. En del katter kan bli väldigt aggressiva och vi har mer än en gång pratat med ägare som är rent av rädda för sin katt som plötsligt utan förvarning kan gå till attack mot sin ägare och bitas ordentligt. Dessa katter är väldigt förvirrade och otrygga och vet inte hur de ska hantera sina känslor och frustration.

Katter utan grundtrygghet är känsliga för förändringar, till exempel kan de plötsligt börja kissa i soffan eller i sängen och ägaren står frågande och förstår inte varför. Det kommer som en överraskning för många att en sådan sak som en ny partner för ägaren kan påverka katten starkt (negativt). Kan även vara en sådan enkel sak som att man bytt till annan kattsand, flyttat till ny bostad, köpt nya möbler, osv. även små förändringar i livet känns mycket större och jobbigare för en katt som saknar grundtrygghet, de har svårt att ställa om sig. De vill ha allt som det brukar vara, de gillar rutiner. Stör man den normala vardagsrytmen kan många katter reagera starkt och visar detta på olika sätt, många kissar i soffor och sängar. Att detta skulle bero på att kattungen tagits för tidigt har många ägare svårt att se, "det är ju så länge sedan och allt har ju gått så bra förut".

Aldrig för sent att reparera skadan
"Problemkatter" som är aggressiva eller har beteendestörningar är inte omöjliga att få ordning på. Men det krävs ofta mycket arbete och kunskap för att hjälpa katten, ägaren måste kunna häva dåliga beteenden och hjälpa sin katt och få den att känna sig trygg igen. Många människor är inte beredda att engagera sig så mycket och tyvärr avlivas ofta dessa katter. Det är synd att det ska behöva bli så. Problemen beror kanske på att ägaren skulle ha låtit ungen stanna hos sin mamma tiden ut. Det är enkelt att undvika många problem egentligen; en trygg och glad kattunge som är redo för flytt och ser på förändringar med nyfikenhet utvecklar oftast inte problembeteenden.

Här är en bra länk där ni kan läsa mer om varför det är så viktigt att låta kattungen vara hos sin mamma till 12 veckors ålder: Artikel på katter.nu

Tiden hos mamman -
en investering i en trygg och glad familjemedlem

Detta ämne är stort och man kan diskutera mycket och länge om konsekvenserna av att ta ungarna för tidigt. Det är inte alltid det innebär problem, ibland har det gått bra. Men man kan ju inte veta i förväg hur det ska gå, katter är ju olika individer de också och reagerar olika starkt på situationer. Därför bör man ta det säkra före det osäkra och låta ungen stanna hos mamman och syskonen tills de är minst 12 veckor. En del kattungar är inte mentalt stabila för flytt då heller och kan behöva ännu mera tid hos mamman och kanske kan flytta först vid 14-15 veckors ålder. Som köpare är man förstås otålig och vill få hem sin nya lilla kattunge så fort som möjligt, men man får försöka ha lite is i magen och vänta tills ungen är redo för flytt. Man ska ju trots allt leva tillsammans i många år framöver och några veckor extra hos mamman kan göra en enorm skillnad på den mentala hälsan för kattungen. En stabil och trygg katt är mer behaglig att leva med så man får försöka ge sig till tåls och låta naturen ha sin gång.

Ge din blivande familjemedlem bästa möjliga start i livet! Låt kattungen få den tid de behöver för att bli stora nog att flytta hemifrån. Det vinner alla på!

Denna artikel är kopierad från KKS (Kattkommando syd) sida och där kan du läsa mer om försäkringar m.m. Gå gärna in och ta en titt.